Våren 2025 kom jag, en pirrig student inom frontendutveckling, in på ett möte hos Osolo. Vid tidpunkten hade jag befunnit mig i skolbänken i ett år och förberedde mig inför det sista årets stora händelse: praktik. En svindlande tanke bara några månader tidigare, men vid det här laget bara nästa rimliga utmaning.
Under min utbildning har jag fyllt på min frontend-verktygslåda med flera nya kunskaper och kan hantera JavaScript och TypeScript (<3), React, API:er, CSS och SCSS, testning och agila metoder, och så vidare och så vidare amen, men det jag inte lärt mig i förväg inför praktiken: PHP. ”Aj, aj, aj”, kanske man tänker då, när Osolo-receptet för projekt involverar WordPress och mycket PHP. Men tänk inte så, kära läsare! Tänk mer som jag (även om jag måste erkänna att en viss nervositet brann i ögonhålorna):
- Att sätta sig in i kodbas och metoder för en ny arbetsplats är alltid en process.
- Det är bara ett språk! Logik förblir logik, syntax är mer flyktigt.
(Feel free att brodera detta på en kudde eller väggbonad) - Vad är det värsta som kan hända?
Både Katarina, som varit min mentor, och Minja gjorde det tydligt för mig att deras förväntningar på mig var att jag skulle vara närvarande, nyfiken och aktiv. Ingen av dem var orolig för att jag inte hanterat PHP under utbildningen, utan var av uppfattningen att det skulle lösa sig med tiden. Vad rätt de hade!
Under mina två praktikperioder har jag jobbat allra mest med en intern webbsida (den här!), vars uppgift skulle vara att samla kund- och projektinformation, Osolo-guidelines och lite annat smått och gott som byggts på under tiden (forum, blogg, att-göra-listor t ex). Jag har fått lära mig att även om jag nu kan hantera WordPress och en del av deras hookar och actions, så finns det ett helt universum av fler metoder att lära sig.
Efter dessa fem månader har jag sammanfattningsvis: Slitit mitt hår under långa felsökningar i både egen kod och externa plugins, jublat över krypteringar och filtreringar som funkar både fram- och baklänges, hookat in Slack-notiser i WordPress-händelser, fått råpisk av Minja i biljard, kikat närmare på servrar och CI/CD-pipelines, och blivit halvt ihjälskrämd av Kjell. Jag har inte bara fått vara en kugge i hjulet på en arbetsplats, jag har fått vara en del av en gemenskap och ett lag där min plats fått vara definierad av den jag är och det jag kan, snarare än motsatsen.
Tack Osolo för allt.
